Vänsterns studentförbund (VSF), grundat 1998 som Vänsterpartiets officiella studentförbund, beslutade 2020 att avveckla hela sin nationella organisation efter flera års minskande medlemsantal, svårigheter att upprätthålla rikstäckande aktivitet och betydande organisatoriska utmaningar. Beslutet fattades på kongressnivå och markerade slutet för ett av Sveriges mest ideologiskt profilerade studentförbund, som i över två decennier arbetat med socialistisk, feministisk och antirasistisk studentpolitik.
Avvecklingen innebar dock inte att all verksamhet upphörde – delar av organisationen levde vidare i nya former, främst i Stockholm, där tidigare VSF ombildades till en partiförening inom Vänsterpartiet och fortsatte arbeta med studentfrågor som lokalt kårparti.
Bakgrunden till nedläggningen – medlemstapp och organisatorisk obalans
Under 2010-talet blev det allt tydligare att VSF saknade den medlemsbas som krävdes för att hålla ihop ett nationellt förbund. Flera lokalföreningar runt landet försvagades eller upphörde helt, och verksamheten koncentrerades till ett fåtal universitet, framför allt Stockholms universitet.
Förbundet hade länge betonat att studentpolitik kräver närvaro på campus, men när lokala organisationer inte kunde upprätthålla kontinuerlig aktivitet förlorade hela förbundet sin struktur och kraft. Detta var en av huvudorsakerna bakom kongressens beslut 2020: att det inte längre fanns tillräckligt många medlemmar för att motivera en nationell förbundsnivå. I samma period ökade studenters digitala vanor snabbt, där allt från politiska forum till nöjessajter, som exempelvis bästa casinosidan, blev vanligare inslag i studenters vardag.
Ideologisk profil – en stark grund men för få aktiva
VSF:s ideologiska inriktning byggde på socialism, feminism och antirasism, med målet om ett klasslöst samhälle fritt från könsförtryck och rasism. Organisationen hade en tydlig vänsterprofil och placerade sig i en tradition av radikal studentaktivism som historiskt knutit an till rörelser som Kommunistiska högskoleförbundet. Under 2000-talet drev VSF frågor som:
- kritik mot marknadsstyrning och ”varufiering” av högskolan
- höjda studiemedel och bättre bostadsvillkor för studenter
- avgiftsfri utbildning för alla
- starkare studentinflytande i universitetens beslut
- antifascistiskt och antirasistiskt arbete på campus
Trots detta starka politiska driv minskade aktiviteten gradvis när förbundets organisatoriska kapacitet krympte. Ideologin var fortfarande bärkraftig, men antalet studenter som ville organisera sig inom ramen för ett nationellt förbund blev för lågt.
Förbundets struktur kollapsade – lokalföreningar bar hela ansvaret
VSF:s struktur byggde på lokalföreningar vid universitet och högskolor. Dessa hade betydande självbestämmande men var samtidigt beroende av att förbundet centralt kunde samordna utbildning, stöd och nationella kampanjer. När den centrala nivån försvagades föll allt större ansvar på lokalföreningarna, som ofta hade begränsade resurser och saknade långsiktig stabilitet. I praktiken bar två till tre föreningar nästan hela förbundets verksamhet de sista åren.
I Stockholm fortsatte verksamheten att vara starkast. Här drev VSF viktiga valfrågor i Stockholms universitets studentkår och blev senare största lista i kårvalet – något som ironiskt nog inträffade efter att förbundet formellt beslutat att avvecklas. Detta visade att lokal kraft fortfarande fanns, men inte i en omfattning som kunde lyfta ett helt nationellt förbund.
Kongressens beslut 2020 – avveckling som en strategisk omorganisering
När kongressen fattade avvecklingsbeslutet formulerades det som en strategisk realitet: ett förbund utan bred medlemsbas och utan möjlighet att upprätthålla en fungerande organisation på nationell nivå bör inte fortsätta som formell struktur. Nedläggningen var därför inte bara ett beslut om att avsluta verksamheten, utan också en möjlighet för tidigare föreningar att organisera sig på ett mer hållbart sätt.
Följande argument låg bakom avvecklingen:
- för få aktiva för att motivera nationellt paraply
- förbundsstyrelsens arbete var inte längre hållbart
- lokalföreningarna kunde inte bära ansvaret för hela landet
- en ombildning till lokala partiföreningar bedömdes mer långsiktigt stabil
Avvecklingen blev därför ett sätt att frigöra resurser och låta verksamheten leva vidare där den faktiskt var starkast.
VSF efter avvecklingen – verksamheten lever vidare i ny form
Trots att det nationella förbundet avvecklades 2020 försvann inte VSF helt. Lokalföreningarna, framför allt i Stockholm, valde att ombilda sig till Vänsterns studentförening inom Vänsterpartiet Storstockholm. Denna förening behöll initialerna VSF och fortsatte engagera studenter i samma frågor som tidigare:
- kårpolitik vid Stockholms universitet
- studenters ekonomiska villkor
- antirasistiskt arbete
- kritik av högskolans marknadsstyrning
Här blev organisationen mer stabil genom att vara direkt kopplad till Vänsterpartiets distriktsstruktur, vilket gav bättre stöd än det tidigare förbundet klarade av att ge.
Ideologin som levde vidare – samma linje utan nationellt paraply
Även efter avvecklingen fortsatte studentaktivister från VSF att driva samma politiska inriktning inom andra organisationer:
- Vänsterpartiet
- Ung Vänster
- lokala studentföreningar
- kårpartier vid universitet
Kärnfrågorna – avgiftsfri utbildning, demokratiskt inflytande, antirasism och stärkt välfärd för studenter – har fortsatt att vara centrala inom vänsterstudentrörelsen även efter att förbundet upplösts. På så sätt skedde avvecklingen utan att själva idéerna förlorade mark.
Ett historiskt avslut – men inte slutet för vänsterstudentrörelsen
Med avvecklingen 2020 avslutades en 22 år lång period där VSF fungerat som en självständig nationell röst för radikal studentpolitik i Sverige. I stället tog nya organisatoriska former vid genom partiföreningar och lokala initiativ. Resultatet blev en mer flexibel struktur som bättre matchade det faktiska antalet aktiva studenter. VSF som förbund upphörde, men den vänsterinriktade studentpolitiken fortsatte i samma anda – omformad, men inte försvunnen.