Vänsterns studentförbund, VSF är ett revolutionärt socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt förbund. Vi kämpar för ett kommunistiskt samhälle, dvs ett klasslöst demokratiskt samhälle fritt från könsförtryck och rasism, som bygger på en ekologisk grund. Endast i ett sådant samhälle öppnar sig möjligheterna för människans fullständiga frigörelse.
2 kommentarer 6 oktober, 2011
Elin Melander svarar Ann Zetherlund om vänstern och modet.
Ann Zetherlund skriver en insändare i Flamman 2/2012 om patriarkatet. Den handlar om att många kvinnor klär sig i kläder med djupa urringningar och korta kjolar medan män är mer påklädda. Som modeintresserad feminist och socialist vill jag bemöta ett par av påståendena.
Problemet är inte hur kvinnor eller män klär sig utan det handlar om sexualiseringen av kvinnors kroppar. Det är vanligt att man bedömer en kvinnas person och identitet i längre utsträckning utifrån hur hon klär sig än man gör med män. Det finns till exempel forskning från Storbritannien där man studerat kläders roll i domarna i olika rättsfall. Där finns fall där hur kvinnor klär sig eller klackhöjden har spelat roll för bedömningen. När kvinnor som burit väldigt höga klackar blivit våldtagna har det i domen till exempel setts som en förmildrande omständighet.
Mode och kläder har inte alltid ansetts vara typiskt kvinnligt utan det har varit så i endast 200 år. När det blev norm för männen inom borgerskapet i början av 1800-talet att jobba började de klä sig i mörk kostym (som många gör fortfarande). Borgerskapets kvinnor blev då statussymboler för sina män. Det var inte förrän i början av 1900-talet när borgerskapets kvinnor började arbeta i högre utsträckning, som kvinnomodet började förändras på allvar med kortare kjolar.
Ann Zetherlund menar att ”det är oroväckande att så många (västerländska) kvinnor anser att det är deras egen vilja att klä sig som vi ser att de gör”. Ur en synvinkel kan jag hålla med om att ingen har en fri vilja när det gäller kläder eftersom det är någon som bestämmer vilket utbud som ska finnas i affärerna. Men jag vänder mig mot formuleringen som bygger upp bilden av ett vi och ett dem. Hur jag klär mig har ingen som helst påverkan på hur bra feminist eller socialist jag är. Det finns mycket som är problematiskt med modeindustrin men det är inte så lätt som att se på det som att kvinnor är offer. Visst är det så att det är en majoritet män som styr och äger industrin men så är det ju i hela samhället i övrigt. Modeindustrin är bara ett exempel av många på att vi lever i ett patriarkat.
Istället för att som Ann Zetherlund moralisera över att unga tjejer sminkar sig eller att kvinnor är för lättklädda så är det viktigare att diskutera hur vi stärker unga tjejer. Ett exempel på en väldigt bra sak är att erbjuda alla tjejer att gå feministiskt självförsvar. Det är också viktigt att lyfta fram och vara goda förebilder. För mig är varken socialismen eller feminismen en livsstil som jag uttrycker i hur jag klär mig. Som feminist tycker jag att det är viktigt att vi kvinnor i arbetarrörelsen kan klä oss precis hur vi vill utan att bli ifrågasatta för det.
Ann Zetherlund skriver också ”Är det ingen som funderar över det så kallade modet?”. Jag tillhör dem som funderar över modet eftersom jag är student inom modevetenskap. På Stockholms Universitet finns ämnet modevetenskap sedan sex år tillbaka och på Lunds Universitet sen i höstas. Det är ganska anmärkningsvärt att trots att kläder är något vi har på oss varje dag så har det bara funnits en samlad forskning om det i sex år. Som feminist vet jag att det är för att den akademiska världen är väldigt konservativ och i stort behov av att man gör något åt det. Därför är jag organiserad i Vänsterns Studentförbund.
Publicerad på: http://www.flamman.se/moralpanik-over-tjejers-kladsel
Ann Zetherlunds insändare hittar du här: http://www.flamman.se/halvnakna-kvinnor-och-pakladda-man
Kommentera 22 januari, 2012
Kära vänsterparti, det känns väldigt ärofullt att få vara här på er kongress och berätta om Vänsterns studentförbund.
Vänsterns Studentförbund organiserar studenter och doktorander på komvux, folkhögskola och universitet. Vi är ett förbund som växer, bara i år har vi fått två nya lokalföreningar, vi har byggt upp ett centralt medlemsregister och vi har skrivit en organisatorisk handbok på över 70 sidor. Varje sommar anordnar vi en studiemedelsberättigad kurs på fem veckor tillsammans med Kvarnby folkhögskola. Kursen i somras hade temat reform och revolution. Intresset var så stort att vi fick stänga ansökan i förtid.
Men allting är inte en dans på rosor. I år fyller vårt förbund 14 år, Vänsterns Studentförbund har blivit tonåring och som ni alla vet är tonåren en svår period. För som alla tonåringar försöker vi fortfarande hitta vår roll i familjen, i vår Vänsterfamilj. För visst borde det vara en självklarhet att som student gå med i hela vänsterns studentförbund. Och visst, vi är inte lika stora som vår storasyster Ung Vänster, men vi växer och vill ta större ansvar. För trots allt så handlar det om att vi vill, att ni, vårt moderparti, ska tycka om oss, vara stolta över oss och till och med gå in och gilla oss på facebook.
För om sanningen ska fram behöver vi er nu. Ni har säkert märkt att hela det svenska utbildningssystemet är under hård attack från högern. Man kan många gånger undra om borgarna sett på den fantastiska svenska filmen Hets med Stig Järrel och Alf Kjellin och tänkt att det där, det verkar vara ett schysst utbildningssystem. Nu senast vill högern återinföra examensprov på gymnasiet. Deras plan är ett utbildningssystem som tidigt sorterar bort arbetarklassens barn. Samtidigt skuldbelägger högern individen för en misslyckad studiegång. Vi måste vara tydliga med vårt alternativ. Vi måste bekämpa den människosyn som säger att vissa är ämnade att arbeta med huvudet och andra med händerna.
Det är samhällets ansvar att se till att alla klarar skolan. Vi i VSF är stolta över att Vänsterpartiet har en så bra och tydlig linje när det gäller betyg, friskolor och högskolebehörighet till gymnasiet.
Som vänsterstudenter så vet vi att studenter inte är en homogen grupp. Vänstern och arbetarrörelsen har alltid kämpat mot den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen. Införandet av vårt studiemedelssystem är ett resultat av den kampen. Trots det kamrater, består snedrekryteringen men den ser inte likadan ut idag som förr. Snedrekryteringen handlar inte bara om högskolebehörighet på gymnasiet. Idag bidrar även den akuta bostadsbristen till att snedrekryteringen upprätthålls. För om du ska kunna studera på en av Sveriges mer prestigefulla universitet som till exempel här i Uppsala eller i Lund, så måste du i princip ha föräldrar som kan köpa en lägenhet till dig.
Kamrater, det senaste året har människor runt om i världen gett sig ut på gatan i stora folkliga protester. Studenter har deltagit i många av dessa protester. I England har studenter lett stora protester mot högerregeringens massiva nedskärningarna i den offentliga sektorn och chockartade höjning av studieavgifterna.Studentprotesterna i Chile är i en klass för sig, utifrån kravet på gratis utbildning har studenterna i Chile under det senaste året genomfört över 50 demonstrationer med ibland uppåt 500 000 deltagare. Trots högerns våld och mordhot – leder de chilenska studenterna protesterna mot nyliberalismen med ett mod som ger oss i Europa den energi och inspiration som vi behöver i vår kamp.
I vår startar vi i Vänsterns Studentförbund en ny kampanj som heter Utbildning är en rättighet inte en handelsvara. Vår kampanj består av tre krav. Det första kravet är ett avgiftsfritt universitet. Numera har vi i Sverige avgifter för utomeuropeiska studenter. Det har inneburit att andelen utomeuropeiska studenter har minskat drastiskt. Detta är inte bara djupt orättvist utan utgör också ett allvarligt avsteg från principen om en avgiftsfri utbildning. Iandra länder där den här typen av avgifter har införts har man så småningom även infört avgifter för inhemska studenter. Avgifterna för utomeuropeiska studenter måste avskaffas.
Det är oftast kvinnor ur arbetarklassen som börjar studera senare i livet och som då på grund av sin familjesituation inte har möjlighet att flytta för att kunna studera. Visste ni att omkring 40 procent av alla studerande kvinnor har barn? Detta berör mig personligen eftersom jag en gång i tiden var ett av dessa barn. Min mamma valde att omskola sig från hemtjänstanställd till lärare. Under hela studietiden försörjde hon mig och min lillebror med studiemedlet som sin huvudsakliga inkomst. Det var många gånger inte lätt, jag kommer aldrig glömma när jag såg henne gråta för att jag inte skulle få gå kvar på dagis när hon inte kunde betala min dagisavgift. Som barn till fattiga föräldrar känner man alltid ett ansvar för att ekonomin ska gå ihop, det är därför jag blir rent ut sagt förbannad när studiemedlet sedan jag var barn har gått från att vara strax över den svenska fattigdomsgränsen till att idag ligga på ungefär 70 procent av den inkomst som utgör fattigdomsgränsen. Och ännu mer anmärkningsvärt blir det när man ser att samtidigt som denna förändring skett så har andelen kvinnor på högre utbildningar ökat.
Zeth Höglund, en av vänsterpartiets grundare sa en gång att studenter i allmänhet är en socialt okunnig och lättledd hop. Kamrater, så behöver det inte vara. Tillsammans ska vi organisera studenter och icke-studenter i kampen för socialism, feminism och antirasism. Eller för att parafrasera Chuck Bass i TV-serien Gossip Girl, var och en är vi enastående men tillsammans är vi oslagbara!
Jag vill avsluta med att tacka för att jag fick komma hit och samtidigt rikta en hälsning till den nya partistyrelsen. Vänsterpartiet brukar på våra kongresser ge vår förbundsstyrelse en helg på Syninge. Vi är för fattiga för att kunna ge något sådant men vi vill som gåva till den nya partistyrelsen bjuda in er att besöka två dagar på vår sommarkurs i Malmö, ni får mat, sovplats på ett golv, ni får ta med luftmadrass själva men vi kan erbjuda er att låna en pump. Dessutom får ni lyssna på intressanta föredrag och chansen att delta i ideologiska diskussioner med både organiserade och oorganiserade ungdomar och studenter.
Tack för att jag fick komma hit och lycka till med resten av kongressen! Vi ses i kampen, kamrater!
Kommentera 8 januari, 2012
Idag publiceras denna debattartikel på SVDs brännpunkt:
Vi som representanter för sju politiska studentförbund har beslutat att skriva denna artikel i protest mot hur studentkårer och Sveriges högskolor och universitet behandlar partipolitiska föreningar. Gång på gång nekas vi tillträde till universitetens och högskolornas lokaler. Det motstånd som universitet, högskolor och studentkårer uppvisar mot partipolitiska organisationer är oacceptabelt, skriver företrädare för S, M, MP, FP, V, C och KD.
För att få tillåtelse att dela ut material, låna lokaler eller affischera ute på Sveriges högskolor och universitet krävs tillstånd. Hur och till vem man ska vända sig för att ansöka om dessa tillstånd skiljer sig dock åt mellan olika lärosäten. När vi har diskuterat problemet oss studentförbund emellan har vi även märkt att vi blir olika bemötta, på campus där vissa av oss blir insläppta nekas andra tillträde. Ett system som bygger på sådan godtycklighet är djupt orättvist.
Många universitet och högskolor har inga som helst problem med att ge olika företag och andra organisationer tillåtelse att sätta upp affischer eller dela ut informationsmaterial i sina allmänna utrymmen. Men när vi som studentförbund har velat affischera eller hålla bokbord får vi ofta tvärt nej av de ansvariga för lärosätets lokaler. Och tyvärr är det faktiskt ofta studentkårerna som hindrar oss.
Att studentkårer, som själva arbetar med organisering av studenter, förhindrar att studenter organiserar sig politiskt är särskilt ironiskt och väldigt allvarligt. Vi uppmanar nu Sveriges förenade studentkårer (SFS) att sluta ducka inför detta demokratiproblem och tydligt ta ställning för studenters rätt att organisera sig partipolitiskt.
Akademin är ett viktigt forum för samhällsfrågor. En av dess viktigaste uppgifter är att samverka med samhället och fungera som en länk mellan samhälle och vetenskap. Om vi ska kunna möta framtidens utmaningar krävs att politiken får mötas på lärosätena och på så sätt ta del av den kunskap som finns där. Utan en sådan möjlighet kommer varken politiken eller landets studenter kunna nå sin fulla potential.
Vi riktar nu krav till Sveriges samtliga studentkårer och samtliga lärosätens rektorer:
• Att de partipolitiska studentorganisationerna tillåts sprida information om sin verksamhet och sina åsikter.
• Att högskolor, universitet och studentkårer tillåter studentföreningar med partipolitisk inriktning att mötas i lokaler som disponeras av högskola/universitet på samma villkor som andra studentföreningar.
Vi kräver dessutom att SFS tar ställning i frågan om studenternas rätt att nås av politisk information.
Demokrati är mer än att sätta några valsedlar i urnan vart fjärde år. Efter det oerhört tragiska terrordådet på Utöya i juli är det särskilt viktigt att samhället verkligen står upp för ungas rätt och möjligheter att engagera sig i politiken och för demokratin.
Vi vill att såväl lärosätena som studentkårerna tar sitt respektive ansvar och uppmuntrar till ett ökat intresse för samhällsfrågor bland sina studenter istället för att som nu aktivt motarbeta detsamma.
ERIKA KARLÉNIUS
språkrör Gröna Studenter
MAGNUS NILSSON
ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
IDA DROUGGE
ordförande Moderata Studenter
ANNA SANDSTRÖM
ordförande Centerstudenter
ELIN MELANDER
ordförande Vänsterns studentförbund
ERIK UNOGÅRD
ordförande Kristdemokratiska Studentförbundet
KARL AXELSSON
ordförande Liberala Studenter
Kommentera 20 december, 2011
Svenskt Näringsliv skrev för några år sedan en liten julsaga, läs den först här
Vi ville självklart inte vara sämre, här följer vår remixade version:
Sagan om gumman som slutade handla
Det var en gång en liten gumma som inte hade så mycket pengar att handla för. Vissa saker var hon tvungen att köpa, som mat och nya skor när de gamla gått sönder. Andra saker köpte hon mer för att hon såg att alla andra människor handlade dessa grejer, dom sakerna köpte hon på kredit. Bredvid hennes hyresområde låg en stormarknad som ägdes av ett stort bolag. Där var det billigast (eftersom de flesta av deras produkter tillverkades långt bort i fabriker där arbetarna inte hade några rättigheter) och därför gick den lilla gumman dit. Hon gick dit ofta, för hon hade inte så mycket annat för sig och på TV och i tidningar hade hon fått intrycket att det här med shopping, det var liksom meningen med livet. Därför kunde det stora bolaget öppna ännu fler köpcentrum runt om i det avlånga landet och ägarna till affären kunde fortsätta att skicka sina vinster till skatteparadis som låg så långt bort att den lilla gumman med sin lilla pension inte ens kunde drömma om att besöka dom. För inte bara skurkar behöver skatteplanera, det behöver vanliga kapitalister också.
Gumman älskade naturligtvis julen, som var i antågande. Samtidigt som ingen annan tid på året gav henne en sådan ångest och känsla av otillräcklighet. Julen handlade ju numera om konsumtion och vår lilla gumma har ju inte så mycket pengar att hon kunde göra julen så magisk som hon sett i reklamfilmerna på TV. Julgranar är så dyra och något änglahår har den gråhåriga gumman inte längre. Eftersom hon redan handlat så mycket på avbetalning under året så vågade hon denna gång inte köpa julstämning på kredit, för hon vill nämligen inte vara med i lyxfällan nästa säsong. Kanske tackar gumman till och med nej till att vara med på släktens julfirande, hon älskar ju visserligen gemenskapen, men det blir så pinsamt när hon inte har råd med fina julklappar till barnen.
Chefen för stormarknaden kontaktar andra chefer, det verkar nämligen som att den lilla gumman inte kommer att handla så mycket inför julen i år. De andra cheferna blir bekymrade, de har nämligen väldigt höga uppvärmningskostnader för sina utomhuspoler på Lidingö, och de vill ju verkligen inte behöva frysa när de tar julaftonsdoppet. Då kommer de på att den lilla gumman ju har en mobiltelefon och kanske kan de få henne att ta ett sms lån nu i december, då kommer ju gumman kunna handla i deras affärer. Inte läser hon den finstilta texten om att räntan är skyhög, nej den räntechocken får hon först i januari. En win-win-situation säger cheferna och tar i hand.
Men en dag råkade gumman få syn på en kultursida i en tidning. Där skrev några arga tanter och farbröder att julen var fel eftersom människor bara handlade hela tiden. Handel, skrev de, var dåligt. Dåligt för själen. Dåligt för de fattiga. Dåligt för planeten. Helst, tyckte de arga tanterna och farbröderna, borde små gummor och gubbar tillverka sina egna julklappar. Herregud tänkte gumman, det här stämmer ju på pricken. Gumman älskade ju egentligen julen och den gemenskap hon förr förknippat den med, det var ju all den här pressen på konsumtion som gjorde henne ledsen. Och inte blev hon egentligen gladare i själen när hon drog sitt kontokort, nej det glädjeruset varade ju bara en kort stund. Och vår gumma var inte dum, visst förstod hon att vi inte kunde fortsätta konsumera på det sätt vi gjorde här i vårt avlånga land, det skulle inte jordens resurser räcka till. Dessutom förstod gumman att tillverkningen och alla transporter som dessa menlösa ting gav upphov till släppte ut en herrans massa utsläpp som förgiftade vårt klimat. Gumman visste vilka som skulle få betala priset för detta, inte var det stormarknadschefen i hennes stad, antagligen var det inte ens hon, nej det var de fattiga människorna som satt långt borta i andra länder och tillverkade alla dessa prylar. Det var knappt så de kunde leva på sin lön heller hade hon hört. Och vår lilla gumma läste och tog åt sig. I år, tänkte hon för sig själv, ska jag inte handla så mycket. Gummans vänner, och hela den lilla staden, tänkte däremot inte likadant, för det var få som lästa kultursidorna i tidningen. De andra medborgarna tog sms lånen och julhandeln slog rekord även detta år.
Och hur gick det för gumman? Jo hon lyckades slå sig fri från konsumtionshetsen och dök upp på släktens julfirande utan dyra presenter. Istället för att skämmas spenderade hon julhelgen med att uppvigla sina släktingar att ifrågasätta den konsumtionshysteri som präglar vårt avlånga land. Så kan det gå om man lyssnar på arga tanter och farbröder och slutar handla.
God jul önskar Joanna Korbutiak
Kommentera 2 december, 2011
Den 28-29 januari äger VSF:s årliga förbundskurs rum, ett litet tips är att du absolut inte vill missa den!
Temat för kursen är organisation.
För er som anländer till Norrköping redan på fredagkväll väntar en mysig filmvisning.
Kl 12.00 dagen därpå drar kursen igång. Upplägget lyder: Lördag kommer bestå av lite större föreläsningar/seminarium med inbjudna flashiga föreläsare, bla. Mikael von Knorring som kommer prata om internet kopplat till organisering och ideologi. Vi kommer även hinna med ett studiebesök på Norrköpings stadsmuseum. På kvällen kommer vi under pompa och ståt släppa vår nya kampanj. Söndagen kommer att bestå huvudsakligen av workshops, exempelvis om retorik, mediahantering, kårarbete och ekonomi.
Ta chansen att åka på kurs, lära dig massor och lära känna VSF:are från resten av landet.
Under helgen kommer det att bjudas på god mat och ett otroligt trevligt golv att sova på.
Kursen är perfekt för nya medlemmar och nystartade lokalföreningar som behöver stöd och inspiration, men när det kommer till organisation så blir man aldrig fullärd, därför kommer det finnas något att bita i för alla på kursen.
Helgen är helt kostnadsfri för dig som medlem, din lokalförening betalar en deltagaravgift på 100 kr/person och förbundet betalar resan. Därför är det viktigt att du anmäler dig senas 7 december!*
Låter det intressant? Skicka då ett mail med din anmälan till joanna@vansterstudenterna.se
I din anmälan vill vi veta om:
1. Du har några allergier?
2. Du är vegan? (all mat kommer att vara åtminstone vegetarisk)
3. Du vill sova på lokalen eller ordnar egen sovplats?
4. Det finns det något mer vi behöver veta om dig?
*Det går att anmäla sig efter den 7, men då är det din lokalförening som avgör om de har råd att skicka dig, eftersom de då får stå för resan. Så om du vet redan nu att du vill åka, anmäl dig i tid!
Hälsningar
Förbundsstyrelsen
Kommentera 30 november, 2011
För en vecka sedan ordnade VSF Uppsala en debatt om prostitution, debattörer var frilansjournalisten Kajsa Ekis Ekman, författare till boken Varat och varan, och Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande Hanna Wagenius, modererade gjorde forskaren Jenny Westerstrand.
Debatten handlade både om hur de ställde sig till prostitution och vad de tyckte om den svenska sexköpslagen (som kriminaliserar sexköp, men inte prostitution). Som väntat nåddes ingen konsensus i sakfrågan, men debattens besökare fick iaf de olika sidornas argument framlagda. Wagenius tryckte på den liberala ståndpunkten att staten inte bör lägga sig i vad myndiga individer gör, att staten inte ska moralisera över sexualitet och det faktum att det finns individer som frivilligt väljer att sälja sex. Ekis Ekman menade att prostitution inte kan ses som ett jobb som alla andra, eftersom prostituerade löper 40 gånger större risk att dö i förtid. 67% drabbas av posttraumatisk stress och 89% skulle lämna prostitutionen om hade möjlighet och menade att sexköpslagen minskar prostitutionen och har en normerande inverkan.
Debatten lockade över 150 besökare.
Kommentera 7 november, 2011
Regeringen slutar aldrig att förvåna mig. Gång på gång kan man läsa proffesorer, rektorer, myndighetspersoner och diverse expertis på området kritisera regeringens skol-/högskolepolitik.
Förändringen av betygssystemet, meritpoängsystemet och ky-utbildningar utan högskolebehörighet på gymnasiesidan, avgifter för utomeuropeiska studenter, nedläggning av högskolor samt reformer mot den fria forskningen på högskolesidan.
Det fascinerande med detta är inte att regeringen vill genomdriva dessa reformer, utan varför de kan/får göra det.
Det är lika konstigt som att vi exempelvis skulle bestämma att satsa på utbyggnation av vägar, flygtraffik och kolkraft istället för förnyelebara lösningar inom miljöområdet. Men vänta nu, så är det ju redan.
Dags att byta spår och vända denna oventenskapligt förankrade trend. Det finns inget fog, stöd eller förnuft bakom alliansens reformer på området, varför har de då ett sådan stöd?
Det måste ju bero på dessa förtroendeingivande partriarker, eller?
läs mer här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Bore Sköld
Kommentera 7 november, 2011
Med anledning av att det nu är tio år sedan västländerna inledde sin ockupation av Afghanistan visar Vänsterns Studentförbund Göteborg den prisbelönta dokumentärfilmen ”Armadillo”. Filmen följer danska soldaters vardag i Afghanistan och har vållat en stark debatt i Danmark om landets truppnärvaro.
Plats:
Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6.
Tid:
Torsdagen den 13 oktober kl. 18.30.
Filmvisningen följs av diskussion. Fri entré. Välkommen!
Kommentera 8 oktober, 2011
Uttalande antaget av Vänsterns Studentförbunds förbundsstyrelse den 28 augusti 2011
Under de senaste månaderna har den chilenska studentrörelsen lett en verklig flodvåg av protester mot mångmiljonären Piñeras nyliberala regim i Chile. Det självklara kravet att utbildning ska vara avgiftsfritt har lyckats samla hundratusentals chilenare från olika samhällssektorer i gemensamma protestdemonstrationer. Chile har lidit under mer än 30 år av nyliberal politik – en politik införd norrifrån av Chicago-skolans stränga pekpinnar under general Pinochets tjänstvilliga diktatur. Det chilenska folket har fått mer än nog och protesterar nu högljutt – likt miljontals människor i Sydeuropa, Mellanöstern och Storbritannien – mot ett samhällssystem utan tillstymmelse till mänskligt ansikte.
Den brutalitet med vilken den chilenska staten bemöter de rättmätiga och fredliga protesterna – en brutalitet som dessutom kryddas med direkta mordhot mot studentförbundets ordförande – visar mer än tydligt i vilken grad president Piñera är arvtagare till general Pinochets ideologi och system.
Vi lever i en tid när människor i allt fler länder vägrar att knäböjande be om allmosor och istället ställer sig upp för att kräva värdighet och rättvisa. I denna tid ger de sociala processerna på den latinamerikanska kontinenten vägledning för hela mänsklighetens överlevnad. Vänsterns Studentförbund i Sverige ger sitt fullhjärtade stöd till den viktiga kamp som de chilenska studenterna nu utkämpar.
Det mod med vilket de chilenska studenterna leder protesterna mot nyliberalismen bidrar till att ge oss i Europa den energi och inspiration som vi så innerligt behöver för att kunna bryta den gamla kontinentens maktstrukturer, präglade av såväl klassförakt som imperialistisk rasism.
Framåt kamrater! Från våra nordliga breddgrader följer vi med intresse, passion och solidaritet varje steg ni tar i er kamp!
Alltid mot seger!
Kommentera 31 augusti, 2011
